Olavi Paavolainen

Olavi Paavolainen, född 1903 i KivinebbKarelska näset, död 1964, var en finskspråkig författare och kritiker.

Paavolainen var tongivande inom den finska modernismen under 1920-talet, men mest känd som kulturhistoriker. [1]

"Reklamman, efter kriget chef för Radioteatern ... presenterade medryckande tidens nya konstströmningar i sina essäer, 1929. Kom att spela en viktig roll som kulturkritiker och reseskildrare: redan 1936 kritiserade han vissa företeelser i Hitler-Tyskland, samt dryftade förhållandet mellan nazism och kommunism liksom de nya vitalistiska lärorna." (Litteraturhandboken, 1983)

Han är begravd på Sandudds begravningsplats i Helsingfors.[2]

  • Som gäst i tredje riket: en rapsodi (översättning Bertel Gripenberg och Stig Malmström, Natur och kultur, 1937) (Kolmannen valtakunnan vieraana, 1936)
  • Flykten till en ny värld (översättning Olof Enckell, Natur och kultur, 1938) (Lähtö ja loitsu, 1937)
  • Korset och hakkorset: inför en ny världsbild (översättning Bertel Gripenberg, Natur och kultur, 1939) (Risti ja hakaristi, 1938)
  • Karelen, landet som var: minnespublikation (redaktör, med bistånd av Nils-Gustav Hahl) (Söderström, 1941)
  • Finlandia i moll: dagboksblad från åren 1941-1944 (översättning med av författaren auktoriserade förkortningar av Lars Hjalmarsson Dahl, Ralf Parland och Atos Wirtanen, Natur och kultur, 1947) (Synkkä yksinpuhelu I-II, 1946)

Dieser Artikel basiert auf dem Artikel Olavi Paavolainen aus der freien Enzyklopädie Wikipedia und steht unter der Doppellizenz GNU-Lizenz für freie Dokumentation und Creative Commons CC-BY-SA 3.0 Unported (Kurzfassung). In der Wikipedia ist eine Liste der Autoren verfügbar.